Vi möttes av en behaglig överraskning när vi gick in i konsthallen på ön Hven, Hvens kulturhus. Vi fick chansen att prata en stund med två unga svenska konstnärer, Mathilda och Maja Franzén, som ställer ut sina verk om seendets möjligheter samt fotografins och konstens tekniska frågor.
Maja Franzén är 25 år gammal och jobbar med fosfen-effekten, de ljusfläckar som uppstår i näthinnans bark när man gnider ögonlocken eller när man vistats mycket länge i mörker. Denna företeelse återspeglas i fotografin, som fångar ett ögonblick av en viss verklighet. Det är konstnärens absoluta subjektivitet, hens polykroma språk av ljus och form.
Maja Franzén tar som exempel Evgen Bavar, en blind slovensk fotograf som med en livskraftig strävan bygger ett nytt oändligt universumur det ogenomträngliga mörkret. En förförande kraft av ett magiskt och surrealistiskt fotografi och litteratur genom omedelbara framställningar. I det här fallet strävar fotografen efter att återskapa en i förväg tänkt bild, likt en dagdröm.”Innan jag tar ett foto måste jag ha det i perfekt ordning i mitt huvud.”
Sinnena och sensibiliteten, utgör två grunder för estetiken. Att se för att modifiera och rena, genom konstnärens sensibilitet. En fråga som faller inom ramen för den filosofiska estetiken och samtidigt som pågår i samband med de nya variationerna i de så kallade ”visuella konsterna” (måleri, skulptur och fotografi).
På denna ö, den vackra ön av Hven, levde astronomen Tycho Brahe, som registrerade det första studiet av Supernovan, ett ljus som upplyste skyn under flera månader år 1572 och som han trodde orsakades av en ny stjärna. Brahe var katolik och trodde att Gud hade skapat en ny stjärna. Senare kan vi konstatera att det inte handlade om en stjärnas födelse utanom en stjärnas död. Brahe beskådade skyn från sitt fabulösa forskningscentra, av vilken delar fortfarande bevaras på ön. Brahe registrerar med blott öga. Det fanns inga teleskop då.
Nu ställer Mathilda Franzén ut en bild som NASA nyligen tog och som visar den berörda stjärnans rester eller återstoden, Supernovan från Kassiopeia. Hon understryker också blicken, och rörelsens och tidens relativitet. Från en optisk synpunkt, bedömer man utseendet, tolkningen av det framställda i samband med enhetens stämning.
Den vetenskapliga verkligheten kan inte uppfattas i sin helhet endast genom näthinnans seende. I den konstnärliga framställningen förnimmer man verkligheten även om denna inte finns. Jag gissar att det är de formalistiska teorierna, till exempel Wolffins teorier , som ligger bakom systrarnas intresanta idéerna.
De syftar till konstens interna utveckling, som betonar den framställande formen eller dess synlighet och verkets innehåll, över också skaparens insikt och även över de externa faktorerna. Eller, dessa innehåll måste åtminstone härledas från formen.
Vi, jag och poeten Rubén Aguilera, kom till ön Hvens för att prata om Tycho Brahe och hans kosmiska vision. Vi åkte därifrån berikade med den nya synen av två unga svenska konstnärer, systrarna Maja och Mathilda Franzén.
ön Hven, juni, 2015
Trad: Maria Bonita Flores
ön Hven, juni, 2015
Trad: Maria Bonita Flores
No hay comentarios.:
Publicar un comentario