Mostrando las entradas con la etiqueta Poli Délano. Mostrar todas las entradas
Mostrando las entradas con la etiqueta Poli Délano. Mostrar todas las entradas

miércoles, abril 08, 2026

El país está lleno de traidores que buscan un líder. Biblioteca Nacional, miércoles 30 de agosto de 1995.

 




Los titulares de los diarios del kiosko dicen que el cohete con el satélite chileno falló. Se frustró el despegue. 

El estallido del cañón del cerro Santa Lucía me sustrajo de la lectura. Son las doce.

Subí las escalinatas de la Biblioteca Nacional por la entrada de Moneda, en la galería azul me crucé con la apresurada directora de la biblioteca, Marta Cruz Coke. Subí al segundo piso y en las afueras del salón Ercilla estaba reunido un grupo de literatos alrededor de Jorge Teillier, como si fueran viejos compañeros de curso, niños de escuela. 

Entramos y en un mesón de mantel rojo que cruza la sala se sientan Jaime Valdivieso, Jorge Teillier y Jaime Quezada. Al frente de ellos nos sentamos 28 personas, como si fuéramos alumnos. El joven editor nos dice:

Ahora se va presentar el libro "Jorge Teillier, el poeta de este mundo" de Jaime Quezada

Enrique Lafourcade se sienta, abre un cuadernito y anota sin saludar a nadie, como si estuviera enojado. Es un niño difícil. El niño inquieto de Enrique Volpe, en cambio, mueve la cabeza afirmativamente cuando algo le parece bien, o comenta en voz alta la elocuencia o el silencio de un poema, con su vecino de banco, Oreste Plath.


Valdivieso dice que los poemas de Teillier iluminan u organizan su visión del mundo, y afirma que es bueno que, en este mundo en que nadie lee, se hagan pequeños libros de bolsillo que explican la esencia de los escritores.

Teillier tiene su mano izquierda sobre la carpeta roja posada en el mesón y la mano derecha  descansa en el interior de su chaqueta, detenida como si fuera a sacar la  lapicera o una pistola. De repente nos mira seriamente a los ojos, como hurgueteándonos

Jaime Quezada va a decir ahora que su librito es un homenaje a Teillier por sus 60 años, y un agradecimiento por que Teillier le publicó su primer poemario en los años 60.

—Mi libro es un homenaje a Teiller y un agradecimiento.

Quezada está leyendo parte de las 18 páginas de la introducción a los poemas, cuando entra Poli Delano a la sala con el pelo mojado peinado como si estuviera saliendo de la ducha. Llegó tarde a la clase.

En eso, dice Teillier:

—Tengo que hablar y no me gusta. Además, Lafourcade dice que yo hablo con garros.

Me doy vuelta y Lafourcade ya se había ido

—Me obligaron a levantarme a las 6 de la mañana, continúa Teillier. Estoy viviendo en el campo. Leeré un poema:

Saca su mano de la carpeta roja, la abre, saca unos papeles rayados y lee:

"...el país está lleno de traidores que buscan un líder..."

 ¿Cómo tanto?

“El día del fin del mundo

será limpio y ordenado

como el cuaderno del mejor alumno"

Aplausos, fotos, firmas de autógrafos y recreo-cóctel. Se forman grupos y conversamos. Me tomé dos jugos de naranjas, salí, bajé las escaleras.

La Alameda.

Eran las 13, 15 y los titulares de los diarios hablan todavía del cohete con un satélite chileno que falló.


martes, septiembre 05, 2017

Författaren Poli Delano och banden med Sverige

Omar Pérez Santiago y Poli Délano en el bar Hemingway
Omar Pérez Santiago, författare
Lördagen den 12 augusti i Santiago de Chile var en kylig vinterdag efter flera dagars ihållande regn. Från Författarförbundets hus bar några författare med böjt huvud ut en mörk likkista på den gamla kullerstensgränden Simpson. Bärarna skulle begrava en av Chiles mest betydande författare, Poli Délano, en första linjens författare som vid 81 års ålder avled efter ettt långt och intensivt författarliv. Poli, som vid sin födelse fick smeknamnet Policarpo av nobelpristagaren och vännen Pablo Neruda, var den slags hjältemodiga författare som ville leva av de böcker han skrev.
Sista gången jag träffade Poli Délano var en sommardag på baren Hemingway i Providencia, ett ställe där han brukade inta sin favoritydryck whisky. Poli Délano var för övrigt lik Hemingway till utseendet. Hans ironiska intelligens och breda humorfyllda kultur haltade aldrig. Han var en medveten och direkt författare, med en uppriktighet som han odlade i samtal i vänskaplig anda. Jag hade med mig en av hans böcker, El verano del murciélago (Fladdermusens sommar i övers.), för att få mästarens autograf nedpräntad. Vi pratade om den novellen, som han kommenterade som om han just hade skrivit den. Vi frågade oss också varför hans böcker inte var översatta till svenska, trots att Poli Délano efter militärkuppen hade bott sex månader i Stockholm och hade mycket goda relationer med Sverige. Hans pappa, den produktive författaren Luis Enrique Délano, var ambassadör i Sverige under Salvador Allendes regering mellan 1970 och 1973.
Poli Délano var god vän med författarinnan Sun Axelsson och denna varma sommarkväll på baren Hemingway sa han med värme att Sun alltid haft en plats i hans hjärta. Motiven var självklara. Sun Axelsson var en uppskattad legend i den chilenska exilen och hade bott i Chile i början av 60-talet, där hon lärde känna den litterära eliten. Efter Pinochets militärkupp 1973 publicerade hon 1974 boken Terror i Chile och tog emot chilenska författare som kom till Sverige. Sun Axelsson fick 1991 utmärkelsen O´Higgins av Chiles regering som erkännande för att hon i Sverige hade arbetat med att sprida chilensk litteratur.
Poli Délano har skrivit flera noveller om sitt liv i Sverige. I Marionetas berättar huvudpersonen hur han irrade omkring i Stockholm en nyårsnatt i väntan på att klockorna i Sofiakyrkan skulle ringa. Snön
och vreden deprimerar flyktingen medan han lyssnar på tangon Marionetterna, en melankolisk tango om förlusten av det gamla föräldrahemmet, sjungen av den oförglömlige Carlos Gardel. Novellen handlar om en flyktings ensamhet och nostalgi där han går längs Strandvägen, bredvid snötäckta båtar och is som uthärdar den kärva vintern. Han går också Drottninggatan fram, över kanalen med änder, utan mål, längs de medeltida gatorna i Gamla Stan.
Poli Délano bodde många år utanför Chile. Han tillbringade sin barndom och ungdom i Spanien, Mexiko och USA, länder där hans pappa Luis Enrique Délano var diplomat och där hans mamma Lola Falcón var fotograf. Efter examen vid Chileuniversitetet bodde Poli Délano i Kina där han arbetade som översättare, för att därefter leda kurser i nordamerikansk litteratur vid Chileuniversitetet från 1962 till 1973. Efter militärkuppen bodde han alltså sex månader i Stockholm och därefter en lång exil i Cuernavaca, México. Han återkom till Chile 1981, där han blev ordförande för Chiles Författarförbund.
Poli Délano utvecklade en av litteraturens mest kosmopolitiska verk i hundratals berättelser om allt från tango och boxning till kärlek och förblindad erotism, med miljöer från hela världen; Barcelona, Stockholm, Buenos Aires eller New York. Några av de författare som utövade inflytande på honom var Ernst Hemingway, William Faulkner, John Steinbeck och Charles Bukowski, med vilken Délano en dag delade ett antal drinkar.
När förffatarna kom fram till kyrkogården var det fortfarande kyligt. Med ångest i rösten tog författarvänner avsked inför mästarens kista;
vännen och författaren Poli Délano, som denna kalla vinter i Santiago hämtades av döden.

översättning: Anna-Karin Gaudin


martes, agosto 31, 2010

Escritos de ningún lugar


José Miguel Varas
Había esta noche fría de Santiago, este invierno que no nos deja, dos premios nacionales en la sala: Faride Zerán (de periodismo) y José Miguel Varas (de literatura). Y había un candidato a Premio Nacional de literatura, Poli Délano, que sabrá mañana, según se dice,  si es o no es el nuevo Premio Nacional. José Miguel Varas se inhabilitó de jurado por que ya había declarado que su candidato era Poli Délano.

Estad firmes y derechos, poema contra la corrupción del poeta español Gómez Manrique (1412–1490)

domingo, septiembre 20, 2026 Estad firmes y derechos, poema contra la corrupción del poeta español Gómez Manrique (1412–1490) Nobles, discre...