Odöd. Det låter ju som något slags tänkt tema en långfredag.
Så är det inte alls. Jag råkar bara hamna där efter en påskutflykt till Sjöbo för att inspektera brunnslock av andra material än betong.
Det är 30 år sedan Kvällsposten skickade dit den unge författaren Omar Perez Santiago för att som flykting skildra mottagandet i främlingsfientlighetens huvudfäste, Sjöbos framväxande signum. En folkomröstning var utlyst eftersom opinionen motsatte sig att 15 flyktingar skulle placeras i kommunen. Den lokala centerledaren, lantbrukare Sven-Olle Olsson piskade upp stämningen med skräckbilder av kriminalitet och våldskultur. Sjöboandan blev ett riksbegrepp med rasistisk klangbotten.
Omar Perez, som då kallade sig Pancho och nio år tidigare flytt förföljelsen från Pinochets militärdiktatur i Chile, beskrev finstämt sina dygn i Sjöbo. Mötena och intrycken. Hos frisören, i skolan, bokhandeln, på arbetsförmedlingen, biografen, korvkiosken. Och Gästis.
Jag var ansvarig för reportagematerialet i tidningen och minns att jag undrade om han verkligen blivit så här artigt och väl bemött överallt.
– Ja, så var det på ytan, intygade Pancho. Sjöboborna skämdes över all negativ uppmärksamhet och skyllde på sina politiker. Själva var de inte alls emot invandrare och utlänningar. Det var vad de sa.
– Att de var positiva och välkomnande. Men att det ändå var bra med en folkomröstning.
Jag tänker på Omar Perez - ”Pancho” - när jag strövar runt i jakt på ett tunt brunnslock i plast eller lättmetall med en diameter på 78 centimeter.
Jag undrar hur han skulle bemötas och vilka slutsatser han skulle dra vid ett nytt besök. Den där folkomröstningen 1988 slutade ju med ett förkrossande nej. Närmare 70 procent var stenhårt emot att de 15 flyktingarna, huvudsakligen från Libanon, skulle ges en fristad i deras trygga kommun. Och Sjöboandan lever kvar. I valet 2014 nådde SD 30 procent av rösterna i riksdagsvalet och 21 procent i kommunvalet.
De främlingsfientliga stämningarna har slagit rot i alla tänkbara grogrunder och blommar oblygt i hela samhället.
Jag får mejlkontakt med Omar Perez Santiago. Han medger att bilden han fick för 30 år sedan inte överensstämde med valresultaten. Folk var hårdare i flyktingmotståndet än vad de låtsades inför honom. I dag skulle de nog vara ärligare. De rasistiska strömningarna har etablerats i hela Europa, ja i andra delar av världen också, konstaterar han.
Jag frågar om han vill göra ett återbesök?
Han lovar att höra av sig nästa gång han är i Sverige. Han är numera en aktad författare och framgångsrik kulturprofil i Chiles huvudstad Santiago. Han har nytta av sina svenska språkkunskaper.
Det är där Odöd kommer in.
Omar Perez talar lyriskt om Malmöpoeten och litteraturkritikern Clemens Altgård, på 90-talet en av drivkrafterna i den punkinspirerade Malmöligan som dominerade de skånska poesiscenerna. Lukas Moodysson var en annan.
Omar Perez berättar stolt att han översatt Clemens Altgårds diktsamling Odöd till spanska och att den just kommit ut på de chilenska bokhandelsdiskarna - No-Muerto.
Grattis säger jag. Och glad påsk.
Sjöbo kan vänta. Hemsöka sin egen odöd och liksom hela Sverige begrunda kärleksbudskapet, en ledsam långfredag, en vecka efter Drottninggatan.
No hay comentarios.:
Publicar un comentario